Efter en omfattande bunkring av mat och dryck samt en intensiv rengöring av båten, som under vistelsen i Balboa blivit mycket smutsig, kom vi så äntligen iväg den 4/3. Första anhalt blev den nordligaste av Pärlöarna, Isla Contadora (en dagsetapp). Här bor ”di rike” på semestern, vilket syntes på den stora ansamlingen av lyxvillor. Tyvärr var vattnet en besvikelse på grund av omfattande algblomning. Efter ett par dagar fortsatte vi därför söderut bland Pärlöarna i hopp om att finna badbart vatten, men så blev det inte. Vi beslöt oss därför att direkt sätta kurs mot Galapagos. I enlighet med alla rekommendationer satte vi kurs söderut för att försöka uppfånga den ostliga ”tradevind” som skall finnas runt ekvatorn. Någon sådan dök dock aldrig upp. Vi fortsatte därför envist söderut. När vi skulle passera ekvatorn kom kung Neptun på besök, eftersom detta var första ekvatorpassagen på egen köl för Marita. Han ställde lite kontrollfrågor och sedan fick vi tillåtelse att passera över. Tillfället firades med champagne.
Efter radiokontakt med goda vänner som låg i Bahia de Caraques i Equador beslöt vi oss för att göra en avstickare dit för bunkring, sightseeing och förhoppningsvis mer vind. Vi fick möta en väldigt trevlig liten stad som utnämnts till ett Eko-project. Bl.a. hade man infört cykeltaxi, där man bekvämt, billigt och miljövänligt kan ta sig fram. Även mat och dryck var billigt, vad sägs om en rejäl middag med dryck för 8 US och en halvliter öl kostade 1 US. (drygt 7.50 just nu) Människorna var synnerligen vänliga och hjälpsamma även om en del problem uppstod på grund av våra bristande kunskaper i spanska. Om det är något vi ångrar med denna resa är att vi inte skaffade oss mer kunskaper i detta världens näst största språk, efter mandarinkinesiska. En spanjor anser sig knappast behöva lära sig andra språk eftersom en så stor del av världens folk pratar spanska(jfr. engelsmän och amerikanare).
En morgon startade vi en 8 timmar lång bussresa till Equadors huvudstad Quito som ligger på 2850 meters höjd.
Här blev man fort trött i benen vid ansträngning. Trots att Quito ligger nästan exakt på ekvatorn var kvällarna så kyliga att man måste ha tröja på sig. Hotellet var bra och mycket billigt, 10 US dollar/person. Vi besåg gamla stan och köpte ett antal typiska suvenirer. Vi passade också på att få våra pass stämplade för inresa (och som vi trodde också utresa). Påföljande natt tog vi bussen tillbaka till Bahia de Caraques bara för att finna att vi aldrig fått någon utresestämpel. Vi fick därför sätta oss i bussen igen och göra en heldagsfärd fram och tillbaka till en kuststad, Manta, för stämpling. Procedurerna för ut och inklarering är alltså mycket krångliga i Equador och det blir ju inte bättre om man inte förstår vad de säger. Å andra sidan har vi fått se mycket av landet som vi annars aldrig tagit oss tid att se. Nu väntar vi bara på en väderprognos med vind innan vi styr mot Galapagos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar