10/5 återvände jag ensam till varvet på Aegina för att förbereda för sjösättning. Efter en vecka kom så Marita och vi sjösatte 2 dagar senare. Färden gick först in till staden för bunkring. Meningen från början var att segla till Turkiet för att där byta teakdäcket som nu var totalt nerslitet och läckte svårt. Vi hade under tiden hemma underhandlat med diverse marinor i Turkiet men om vi överhuvudtaget fick några svar var de inte särskilt lovande när det gällde vare sig kvalitet eller pris, jfr. med motsvarande från Sverige. Vi valde därför att ta hem båten.
Vi satte alltså kurs västerut tillbaka genom Korintkanalen. I Gulfen fick vi motvind och när vi så skulle starta motorn var den död. Efter ett flitigt mätande kunde vi konstatera att felet låg någonstans i starnyckeln och kunde starta genom tjuvkoppling förbi denna. Sträckan upp till Leukas tog 4 dagar, och här kunde vi så småningom få rätt diagnos och hjälp.
Till Leukas kom snart Louise och lite senare träffade vi åter Amiga, Justine, Svea och Dolphin. Efter en tids luffande i Joniska havet med dessa båtar satte vi så kurs västerut. Första etappen gick till Malta som vi fann ganska stökigt och smutsigt, varför vi efter ett dygn gick vidare västerut till Gibraltar via Carlaforte på Sardiniens sydspets. I Gibraltar var alla marinorna fullbokade så vi fick ankra alldeles vid landningsbanan. I och med detta var vi nu i Spanien och kunde inte ta oss in i Gibraltar annat än via tullbommen, en ganska lång promenad. Vi bunkrade därför på den spanska sidan och fortsatte dagen därpå. Resan upp till Cascais via Lagos var ganska jobbig p.g.a. grov sjö och motvind.
Resan längs Portugals kust fick ske via dagseglingar med mkt motorgång i svag motvind. Autopiloten gick återigen sönder men gudskelov kunde vi tidvis styra med vindrodret. Långt ut från kusten ligger diverse nät och tinor, ofta mycket dåligt utmärkta. Man tvingas hålla mycket god uppsikt särskilt vid motorgång, då risken att få en tamp i propellern är stor.
Vi klarade oss hela vägen tills vi skulle lägga till i La Coruña i norra Spanien, där ett nyste av flytlinor kilade in sig så svårt att vi fick ta dykare till hjälp för att få loss det.
Från la Coruña kunde vi mestadels segla igen vilket innebar att vi länge klarade oss med minimal motorgång. Sista dagen före Cuxhafen dog dock vinden och vi tvingades gå för motor hela dagen. Vid den dagliga kontrollen av drevoljan upptäckte vi nu att vi fått vatten i drevet. Efter kontakt med diverse experter hemma fick vi rådet att inte pressa motorn och byta olja ofta. Den fortsatta färden kännetecknades av dagliga oljebyten och sammanlagt gjorde vi av med 5 liter drevolja.
Måndagen den 10/8 angjorde vi Anneli och Björns sommarställe på Källö, drygt 9 år efter den stora avskedsfest de ordnade för oss där. Efter ytterligare ett par dagar slöts så cirkeln helt när vi angjorde Tångudden för att få vår propeller lagad.
Hela resan från Grekland och hem beräknade vi till drygt 3000 sjömil. Den tog precis 2 månader och kostade oss c:a 400 liter diesel och en del hamnavgifter, men ändå betydligt lägre än det bud för lastbilstransport vi fick på drygt 100.000 SEK. I rättvisans namn skall dock sägas att det tycks gå att få en betydligt billigare transport om man är ute i god tid och kan hoppa på en returresa efter nertransport.
Vi har därefter seglat Acapella upp till Ellös för påbörjad demontering av utrustning på och under däck. Vidare till Henån för avmastning och lyft.
Acapella ligger nu inomhus och arbete pågår för att förbereda byte av teakdäcket. Detta blir således sista resebrevet, åtminstone för denna gången. Om allt gå som det skall hoppas vi på sjösättning till våren och förhoppningsvis ny färd ner till Medelhavet.
