28 oktober 2001

Resebrev 6 från Las Palmas

Funchal – Las Palmas

Madeira är den hittills vackraste upplevelsen på vår resa. Ön tycks ha ett närmast idealiskt klimat. Den är mycket hög och bergig och grön. Den dominerande vinden kommer från norr och de höga bergen fångar upp regnen medan huvudstaden Funchal i söder tycks ligga i en regnskugga. Regnet från bergen leds ner i kanaler för bevattning så allt är punkande grönt och inte förbränt som annars är så vanligt här söderut.

Redan efter en dag hade vi turen att få en plats inne i hamnen och kunde därför i lugn och ro tillsammans med de andra svenska båtarna avnjuta ön utan oro för att ankaret skulle släppa. Ön kan utforskas på många sätt, alltifrån lyxiga rundturer ner till enskilda resor med de lokala bussarna. Vi valde det senare. Dessa bussresor är minnesvärda. Vägarna är smal, branta och krokiga och strax utanför vägräcket sluttar det bråddjupt, många hundra meter. Det är mycket lätt att föreställa sig vad som händer om bussen kör av vägen. För att kunna hålla farten uppför tutar chaufförerna i kurvorna, vräker runt bussen, varvid han tar upp hela vägbanan, och hoppas att det inte kommer någon från andra hållet som inte hört honom.

Nerför är det inte samma problem att hålla farten, snarare tvärtom. Man kommer på sig med att krampaktigt hålla sig i något fast, luta sig inåt för att hjälpa bussen att inte välta, samt att tidvis knappt andas alls. Trots allt är det värt ”besväret”. Vilken utsikt, vilka vyer. Den häftigaste resan gjorde vi till nunnornas dal. Några nunnor såg vi inte, men väl annorlunda levnadsöden, t.ex. en Färöing, länge bosatt i Köpenhamn, som nu flyttat till Madeira för att arbeta på restauranger där.

Förutom bussresor härs och tvärs på ön gjorde vi också en s.k. levada-vandring. Man tar en buss upp till en lämplig startpunkt följer sedan en liten stig längs någon av de många bevattningskanaler som leder ner vattnet från bergen. Färden går inne i stora skogar av höga träd med släta stammar, gissningsvis eukalyptusträd. Det finns levador av olika längd och svårighetsgrad. Att ta in på ett litet hotell och göra ”fjällvandringar” på denna ö torde vara idealiskt. Man vandrar i shorts och T-shirt och behöver bara kraftiga skodon och en liten ryggsäck för det nödvändigaste, d.v.s. bröd och vin.

Vi besökte också den Botaniska trädgården. Tyvärr var årstiden fel, allt var förståss fortfarande grönt, men det mesta var överblommat. Det var dock lätt att föreställa sig hur det måste se ut när det blommar som bäst. Säkert värt en resa för sig.

Efter en vecka lovade prognosen gynnsamma vindar och vi beslöt oss för att lämna denna fina ö. Planen var att besöka ett par små öar drygt halvvägs till Kanarieöarna, Islas Salvages. Öarna är nationalpark och får besökas högst 48 timmar och efter särskilt tillstånd, som vi passat på att lösa ut på Botaniska trädgården i Funchal. Tyvärr blev vinden så hård att vi fick avstyra planerna och gå direkt till Las Palmas, som var det ställe som låg bäst till ur vindsynpunkt. Resan tog totalt 3 ½ dygn och var ganska jobbig p.g.a. hög sjö. På slutet fick vi hålla ner farten för att inte behöva angöra i mörkret.

I Las Palmas ligger det massor av båtar, varav många är svenska. En del skall liksom vi snart vidare, andra ligger här mer eller mindre för gott. Många har köpt sig en ganska nersliten båt och ligger nu här och bygger om båten. Tillgången till material och verkstäder tycks vara god.

Vi stannar nu i här i någon vecka för att sedan gå söderut längs Grand Canaria till Puerto Mogan där vi har en reserverad plats och ser fram emot ett besök av barn och barnbarn.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar