Falmouth var en väldigt trevlig liten stad där vi nu började träffa på andra svenska båtar. Efter ett par dagars proviantering och rundvandringar kände vi dock att tiden och väderprognosen talade för det stora språnget. Resan över det beryktade Biscaya tog lite drygt 4 dygn. Vädret var strålande, dock i början lite väl lite vind. Seglade så fort det kom lite vind för att spara diesel. Sista dygnet blåste det dock så mycket att det hade räckt för hela överfarten. Tur var väl det, annars hade det nästan känts lite snopet att det gick så lätt. Vi hade under överfarten inga problem att dela upp vakterna. Tiden går fort, det finns alltid något att göra, hålla utkik, föra in positionen i sjökortet, laga en kopp thé, osv.
Vindrodret fungerar så bra att man knappast alls behöver tänka på styrningen. Delfinerna höll sällskap, det är ibland lite kusligt när det frustar till alldeles invid båten i den beckmörka natten. Vid ett tillfälle tror sig Marita också ha sett en val. I La Coruña blev vi liggande i drygt en vecka, dels för att se den mycket trevliga staden och för fixa med båten. Det sociala livet tog också här fart, fler och fler svenska båtar anlände. För att spara pengar lade vi oss för första gången för ankar.
En episod kunde ha satt punkt för hela resan. En kväll var det vår tur att bjuda svenskgänget på kvällsdrinken. Plötsligt hördes en smäll och vi såg rök och eldslågor som slog upp från en liten motorbåt en bit framför oss. Snart började båten driva rakt emot oss. Vi försökte få upp ankaret med ankarspelet men såg att vi inte skulle hinna. Gudskelov kunde våra gäster hjälpa oss och vi drog upp det 20 kg tunga ankaret med 50 meter grov kätting för hand och hann undan.
När vi till slut tröttnat på La Coruña gick vi vidare till Camariñas via Lago. Camariñas är en liten idyllisk fiskeby där maten på Club Nautico är billig och mycket god. Människorna är så vänliga och det går bra att göra sig förstådd med vår bristfälliga spanska men desto fler gester. Under färden till Camariñas slog en hård sjö ur en bräda ur peket. Vi fick en ny tillskuren i precis rätt form och tjocklek för 50 kronor på ett par timmar, inklusive siestan. Snart kom flera svenska båtar och sällskapslivet var åter igång.
I hamnen träffade vi också på ett par unga svenskar som hade sagt upp sina jobb, köpt en båt och som tänkte sig att arbeta sig runt jorden i sakta takt. Tyvärr hade de fått problem med masten och låg och väntade på en ny. Det hade tagit tre veckor med försäkringsbolaget, och skulle nu ta lika lång tid att få ner en ny mast från Göteborg.
Från Camariñas planerade vi att gå till Finisterre, men hamnen var full av fiskebåtar eftersom det var söndag. I stället blev det Muros, en annan liten trevlig stad. På vägen dit fick även Eje se en val. Vi har sedan fortsatt att kryssa in och ut i de stora riorna, en slags imponerande fjorder med små byar och städer där man kan ankra. Nu skall vi ut och titta på Bayona som många talat lyriskt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar