Väl förankrade i lugn och ro inne i atollen kunde autopilot och kick lätt lagas medan genuan krävde en omfattande reparation som vi inte klarade själva utan måste vänta med tills vi kan få professionell hjälp på Nya Zeeland. Under tiden får vi klara oss med en mindre fock och beräkna lite långsammare passager.
Suvarov måste kunna betecknas som ett av jordens paradis. Det är en ganska liten ö i en atoll av samma slag som i Tuamotos. Ön tillhör Cook-öarna och är en nationalpark som vaktas av tre väktare. Den äldste av dem, Pappa Joane (John), har instiftat en yachtclub. Hit skänkte vi en gammal svensk flagga samt en sprillans ny HYC-flagga som båda sattes upp bland andra flaggor i ”klubblokalen”. För 10 US$ blev vi också livstidsmedlemmar i denna exklusiva klubb, Suvarov Yacht Club. En kväll ordnades en s.k. potluck, ett knytkalas där var och en tog med en rätt och där väktarna bjöd på kokoskrabba och rå inlagd fisk i massor och alldeles gratis. Fisken är inlagd i kokosmjölk och är synnerligen delikat Vi åt tills vi inte fick ner en bit till. Kvällen avslutades med sång och spel och det svenska bidraget fick bli ”Blinka Fyr”. Här skulle man ha kunnat stanna hur länge som helst men vi kände att vi behövde komma vidare. En seglare kallade Suvarov för ett ”svart hål”. Har man väl kommit dit är det svårt att komma därifrån, vilket var en mycket bra beskrivning.
Vi beslöt oss för att hoppa över resten av Cook-öarna, som har dåligt med ankringsplatser, och begav oss direkt till Samoa. Denna ögrupp är delad i två delar, den östra som lyder under USA och den västra som är självständigt. Resan till Samoa tog hela 5 dygn p.g.a. svaga vindrar, men var i gengäld mycket bekväm. Här passerade vi också longitud 168grader och 09,188 minuter som är precis 180 grader från longituden genom hemmahamnen, Långedrag. Vi har nu alltså passerat mer än halva jorden runt. Tillfället firades med en liten hutt. Ett kort ögonblick funderade vi på att uppsöka även motsvarande latitud men avstod när vi i kartboken såg att vi i så fall skulle behöva gå ner till kanten av Antarktis.
Vi ankrade utanför Samoas huvudstad Apia, och fann ett mysigt samhälle med idel vänliga människor, gott om restauranger och rimliga priser i butikerna, åtminstone om man jämför med Franska Polynesien.
Här är också ett paradis, åtminstone vad beträffar innevånarna. Alla har ett vänligt leende och här verkar inte förekomma någon stress. Om någon under arbetets gång känner att han behöver rast, bankar han på en gammal tom gasoltub så avbryter de andra också. Det kanske vore något för Sverige. Å andra sidan är det väl så kallt där att om man bankar på något riskerar man väl att det spricker. Här känner man sig hjärtligt välkommen överallt, t.o.m. på det anrika Aggie Grays Hotel, där vakterna vid dörren tackade oss för vårt besök. Här såg vi ett dansuppträde följt av enorm buffé. När vår servitris hörde att vi talade svenska berättade hon, nästan utan brytning, att hon bott i Alingsås i 3 år. Nu hade det blivit slut med den svenske fästmannen och hon hade flyttat hem för att ta hand om sin gamla mor. Hon arbetade 8 timmar om dagen, sex dagar i veckan och någon semester var det inte tal om. Vid eventuell sjukfrånvaro fick hon ingen lön alls.
En egenhet på Samoa är att män också bär kjol. Någonstans i skolåldern får de byta ut sina byxor mot en slags omlottkjol.
Varje morgon väcktes vi klockan 8 av musik, det var kjolklädda polisorkestern som marscherade till stans centrum där under högtidliga former den samoanska flaggan hissades. Under denna tid uppstannade all aktivitet på gator och torg. Man verkade väldigt stolt över sitt land.
En söndag gick vi till ”Seipepa” ett billigt hotell som drivs av en svensk, Mats, som gift sig med en samoanska. Här åt vi en traditionell samoansk söndagslunch med många spännande rätter, många tillagade i jordugn och inlindade i bananblad. Här kan man också övernatta billig i en s.k. fale (en slags öppet hus), t.o.m. gratis om ens samvete tillåter det. Var och en får nämligen betala vad han finner det hela vara värt.
Vi företog oss också en rundtur på ön och istället för att hyra bil, hyrde vi en hel taxi som guidade oss runt. Betydligt enklare än att själva försöka leta oss fram till smultronställena.
Efter snart två veckor på Samoa är det nu dags att dra vidare till Tonga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar