Kaptens födelsedag firade vi med att ta upp ankaret och lämna Marquesasöarna. Vi satte kurs mot en atollö i Tuamotuarkipelagen, Apataki. Klarade resan på nästan två dygn, men missade med ett par timmar varför det (som så ofta) blev till att bromsa och ta ett dygn till. I övrigt var resan problemfri förutom de sedvanliga ”squallen”, d.v.s. plötsliga överfall av regn och/eller hårda vindar i allt från 10 minuter upp till en halvtimma. Dessa squalls kommer på natten och utan större förvarning.
Liksom de flesta atollöar har Apataki bara ett par smala öppningar i revet där strömmen under ebb och flod blir mycket stark. Det gäller därför att angöra i slackvatten samt att solen står så högt att man ser alla rev som lurar. Vi lyckades ta oss in i den nordvästra infarten utan problem och ankrade vid en liten motu (ö). Dessa atoller består av en ring av rev och någon meter höga öar. Ringen är dock så stor att man ofta inte ser över till öarna på andra sidan. Innanför reven ligger man i alldeles lugnt, 30-gradigt, turkosblått vatten.
Vi förflyttade oss sedan ,medsols runt atollen och kom så småningom till en pärlfarm, där man odlade svarta pärlor. Tyvärr hade man just flyttat alla pärlorna till öns enda by men vi fick se hur man tillvaratog ostronskalen och tillverkade olika prydnadsföremål. Var och en av våra tre båtar fick avslutningsvis ett sådant skal som minne.
Här fick vi också tillfälle att hälsa på ett par nästan tama hajar som lade sig i strandbrynet och ville bli klappade. Hajarna är av typen nurse-sharks och helt ofarliga (enl. vad som sägs ).
Färden runt atollen slutade vid den sydvästra utfarten där öns enda by låg. Här var väldigt prydligt och rent och alla människor hälsade glatt på oss. På kvällen ordnade några av byns ungdomar en grillfest för oss och en av deras flickor försökte lära oss hula-hula.
Påföljande dag gick vi för motor ner till en ny atoll, Toau, där vi ankrade i en liten vik på norrsidan. Här bodde en liten familj som försörjde sig på fiske och pärlodling. Marita bytte till sig en liten pärla för en flaska vin. På kvällen ordnade man (mot betalning) så en grillfest för oss med hummer och fisk. Fantastiskt gott.
Efter ett par dagar lämnade vi vårt sällskap, båtarna Smilla och Faith, och satte kurs mot Tahiti. Marita behövs hemma och har nu skaffat en biljett hem. Hon flyger hem den 20/6 och stannar i 3 veckor.
Innan dess är det massor att ordna, Tyvärr har aldrig vår batteriladdning fungerat tillräckligt bra, trotts att motorn var ny när vi lämnade Sverige, så vi måste återigen förnya hela batteriparken. Otur att det händer just i dessa trakter där allting är dubbelt så dyrt som hemma och på de flesta håll vi besökt hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar