Måndagen 18/12 klarerade vi ut från Curacao och gick norrut längs öns västkust i smult vatten och lagom vind. Så fort vi lämnade skyddet av ön blev sjön dock grov och oregelbunden. Farvattnen runt halvön Peninsula Guajira är ökänt för sin svåra sjö och är också ett av de värsta pirattillhållen. För att undvika ovälkomna besök och minska effekten av sjön gick vi norrut tills vi kom ut på 1000 meters djup. Därefter följde vi fastlandet på ett avstånd av minst 30 sjömil tills det var dags att angöra Cartagena. Som vanligt var det svårt att beräkna rätt fart för att angöra i dagsljus, särskilt som floden Magdalena, norr om Cartagena,bör passeras i dagsljus. Här rapporteras ofta stora träd, kylskåp och annan bråte flyta omkring, särskilt när det regnat mycket. Sista natten blev till ett magnifikt skådespel av åska, där vi ett tag var helt omringade av blixtar så täta att det kändes som att sitta inunder ett blinkande lysrör. Allt gick dock väl, inga pirater, inga kollisioner och inget åsknedslag i vår närhet.. Vi ankrade på redden och lärde känna den mycket trevliga yachtklubben, Club Nautico. Här samlas massor av seglare.
I Cartagena är det mesta billigt och bl.a. passade vi på att få vår, numera ganska rostiga 10 mm kätting omgalvaniserad. Det hela tog en vecka och kostade c:a 750 kronor för 60 meter. Gamla staden innanför murarna är synnerligen vacker med gamla, färgrika hus med fantastiska sniderier och balkonger överfyllda med blommor. Massor av marknader och uteserveringar. Gamla katedraler som står öppna för alla. Lunchen näst intill gratis och middagar för några tior. Människorna är mycket vänliga. Det är precis som om de vill visa att allt inte är ruttet i landet. Staden anses helt riskfri och orsaken skall vara att maffian har sina barn i skolan här och därför ser till att det är lugnt. En risk är dock att här är så trevligt att många har svårt att komma vidare.
Fredagen 19/12 bjöd värdinnan i baren alla seglare på frukost då hon fyllde år. Efter denna lyfte vi med stort besvär vårt ankare, som under galvningen av kättingen satt i en grov lina. Tyvärr kan vårt ankarspel inte ta linor varför den 20 kg tunga klumpen fick lyftas för hand och med hjälp av skotvincharna. Tillsammans med Pacific Pearl gick vi till Islas Rossarios, c:a 15 sjömil SW om Cartagena. Här ankrade vi inne i en lagun bakom ett stort rev. Revet var så skyddande att en massa fritidshus i den mest fantasifyllda utformning var byggda direkt på mycket låga korallöar alldeles ovanför vattenytan. Husen som tydligen framför allt är till för regerings- medlemmar, var f.n. i stort sett obebodda. Vattnet i Cartagena inbjuder inte till bad och här kunde vi nu för första gången sedan Bonair ta oss bad i kristallklart vatten och skrubba botten ren från havstulpaner. Här ligger också ett akvarium med stora utebassänger avgränsade från havet med staket. Här fick vi snorkla över koraller bland stora fiskar och sköldpaddor, de senare så tama att man kunde klappa dem. Guiden förde oss ut till den plats där de brukade få mat så trängseln var så stor att det ibland kändes svårt att ta sig fram. I ”bassängen” fanns också en del hajar. Trots att de var ganska små kändes det lite pirrande att simma nära dem. Efter simturen fick vi också se en delfinshow med kullerbyttor o.s.v. Det verkade som om delfinerna tyckte det var lika kul som åskådarna.
Vi återvände till Cartagena, lagom för att förbereda julen. Julafton firades ombord på Pacific Pearl med ett knytkalas där i stort sett ingenting fattades. Vi var 9 personer, 6 från Sverige, 2 från Finland och Isabel från Cartagena. Meningen var att vi skulle gå i midnattsmässan, men denna var flyttad och vi fick istället chansen att se ett cartageanskt hem, hemma hos Isabels mamma. Miljön var ganska olik ett svenskt hem. Eftersom man aldrig behöver bekymra sig för kyla var gränsen mellan ute och inne mycket flytande. Juldagen firade vi inne på yachtklubben där amerikanarna ordnat ett knytkalas med bl.a. kalkon, som väl måste betraktas som deras nationalrätt. Till detta en massa fyllningar och annat ganska maffigt.
Vår avsikt var att dagarna mellan jul och nyår gå vidare. Detta fick dock uppskjutas dels p.g.a. hotande hård vind och sjö, dels då vi upptäckte ett läckage i dieseltanken. Vi fick tanken tömd och lyft, lagad och återmonterad för mindre än 800 SEK. Nyårsafton firades på en Argentinsk restaurang tillsammans med de andra svenska och finska båtarna här. Vi hoppas nu kunna gå vidare till San Blas i Panama om några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar