Resan ner den 10/9 började mycket bra. Planet från Göteborg avgick i tid. Under uppehållet i Frankfurt blev jag tillfrågad om jag ville flyga i ”comfortclass” i stället för den vanliga turistklassen. Jag accepterade och det visade sig vara första klass. Gott om plats i fåtöljen. Fria drinkar, vinlista till maten och flera rätter att välja på i menyn. Synd att man inte kunde utnyttja allt, det gällde ju att vara något så nar alert vid framkomsten. Tyvärr ändra man flygvägen under resans gång, i stället för att gå direkt till Tobago, där jag skulle byta plan, gick planet först till Polamar på Margerita. Detta innebar att jag missade planet från Tobago och anlände till Trinidad flera timmar för sent. Hanna som skulle hämta mig vid flyget hade då tröttnat och åkt hem, varför jag istället fick ta en taxi till Chaguaramas och tullen där. Jag kunde därför inte lämpa av en del tullbelastade saker i bagaget, vilket innebar att jag fick betala tull för bl.a. en medförd grill. Gudskelov är båtprylar tullfria, men de gick inte på att grillen var en sådan. Väl framme vid Acapella kom jag på att Hanna hade nyckeln till båten så jag beredde mig att sova i sittbrunnen. Lyckligtvis kunde jag så småningom återfinna reservnyckeln och ta mig in.
Efter denna jobbiga början startade jag det omfattande båtarbete som krävs när båten legat upplagd så länge. Allt tog så mycket längre tid när man är ensam. Helt ensam var jag dock inte, redan när jag kom ner var Rosalinda på plats. Samma dag anlände Blue Moon. Senare kom också Cocktail och Pacific Pearl. 22/9 kunde jag i alla fall sjösätta. Upprustningen fortsatte med bl.a. ett omfattande lackningsarbete. Nya prylar monterades o.s.v. Som vanligt gjorde värmen att man bara orkade jobba ett par timmar på morgonen och ett par på eftermiddagen. Mellan arbetspassen gjordes en del utflykter. Bland annat gjorde vi en vandring uppför en fors. I början hoppa vi på stenarna för att inte bli blöta om skorna. Senare kom vi till så djupa ställen att man fick kavla upp byxorna för att inte bli våt. Detta var ganska meningslöst eftersom vi på snart skulle vada i vatten upp under armarna. Färden slutade i en naturlig pool där vi slängde oss i med kläderna på.
Att för första gången klara sig ensam var inte så lätt. Lyckligtvis kunde jag dock få råd av båtgrannarna när det gällde så ovanliga saker som tvätt och matlagning. Jag hade också fått med mig en kokbok för nybörjare och fick så småningom en del snits på matlagningen. Grannarna såg också till att jag då och då fick ett mål näringsriktig mat, så någon nöd led jag inte. Varje lördag kväll samlades också alla skandinaver och åt räkor eller eller grillade.
2/11 körde Hanna mig ut till flyget för att hämta Marita. Att återseendet var efterlängtat är väl onödigt att påpeka. Vi har nu avslutat de sista arbetena och planerar att inom de närmaste dagarna gå ut till en närliggande ö, Chakachakare, som varit en gammal leprakoloni, för att bl.a. annat pröva vår nya watermaker innan vi drar vidare västerut mot den Venezuelanska övärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar