Efter drygt 8 månader hemma i Sverige var vi nu åter nere i värmen. Vi hade haft en fin tid därhemma, med bl.a. firande av äldsta dotterns 40-årsdag och yngsta dotterns lärarexamen. Båda med rejäla fester. Vi hade förmånen att få bo i en liten lägenhet i scouthuset, och fick det mycket hemtrevligt där. Marita kunde jobba på sin gamla arbetsplats nästan hela tiden och Eje kunde också jobba en del. Mycket roligt att träffa gamla arbetskamrater och nyttigt för reskassan.
I Sverige hade vi upplevt en mycket lång vinter, som fortfarande höll oss i sitt grepp när vi steg på planet. Resan gick problemfritt fram till Brisbane där det visade sig att ett kolli (en reservdel till vindrodret) kommit på avvägar. Efter ett par dagar kom också det fram.
ACAPELLA tycktes ha klarat sig utmärkt. Hon var väldigt smutsig på utsidan men inombords var det rent och utan tillstymmelse till mögel eller ohyra, förutom mycket små myror som vi sedan har haft svårt att bli av med. Vi snabbutrustade båten och kom snabbt i sjön, där vi sedan i lugn och ro kunde slutföra ”vårutrustningen”.
Så småningom dök det dock upp en del problem. Det första var att när vi skulle försöka fylla våra svenska gasolflaskor, gick inte detta. Ventilerna hade inte laglig utformning. Detta har aldrig inträffat förut, inte en på Nya Zeeland, där man annars också är mycket noga med sådant. Inga bevekelser hjälpte så det blev till att köpa en ny gasolflaska. Överhuvudtaget har Australien en mycket omfattande och svårbegriplig byråkrati, med behov av ”crusing permits” för olika områden och att man på vissa ställen dessemellan måste anmäla sig till tullen. Det sägs att inte mindre än 9 olika myndigheter kan slå ner på en när man seglar innanför Barriärrevet. Skall man vara ärlig kan detta åtminstone delvis förklaras av att stora områden är nationalpark.
I slutet av april var vi klara och vädret lämpligt för avfärd. Vi gick en timme ut i inseglingsrännan, men precis när det var dags att sätta segel började larmet för överhettning av motorn ljuda. Vi fick snopna segla tillbaka och fick ta hjälp av en motorfirma som fann massa skräp, bl.a. 3 impellerblad, i värmeväxlaren. I fortsättningen skall jag byta impeller lite oftare. Man ville också byta termostaten men efter en veckas väntan fann vi att den som skickats till oss från Sydney var fel.
Nästan 10 månader sedan vi sist andades havsluft var vi så åter äntligen iväg. Färden gick med dagsseglingar utefter kusten till ödsliga ankarplatser. Så småningom nådde vi Yeoppon där vi besökte gamla seglarbekanta, SMILLA, som vi seglade en tid med i Pacific. Man hade slagit sig ner här tills vidare och hyrde ett hus och satt barnen skolan. Riktig säkra på om de skulle stanna var de dock inte, bl.a. var det problem med barnens skolor.
Efter ytterligare dagsseglingar nådde vi så Mackay där vi nu ligger inblåsta och väntar på en ny autopilot, den gamla lade av på vägen och går inte att reparera. Ytterligare saker som gått sönder är vindmätaren som kan tyckas vara en lyxpryl, men som man har mer glädje av än man tror, åtminstone när man skall berätta för seglarkamrater om vilka hemska oväder man varit ute för. Vi hoppas få ner en ny sådan när vi får besök från Sverige om en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar