EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR 2007
från Marita och Eje i S/Y Acapella
16 december 2006
3 december 2006
Resebrev 44 från Richards Bay
Mayotte – Richards Bay
Mayotte var en vacker och färgstark ö, med en enkel men trevlig yachtklubb. Allra största delen av befolkningen är färgad, men ingen sådan sågs på klubben. Tyvärr talade man nästan uteslutande franska, och eftersom vår franska är mycket begränsad fick vi inte så mycket kontakt med vare sig de vita eller de färgade. P.g.a. ihållande sydliga vindar blev vi kvar lite längre än planerat. Att gå mot vinden i Moçambiquekanalen mellan Madagaskar och Afrika, kan skapa stora problem. I kanalen råder nämligen en kraftig sydgående ström, särskilt på Afrikasidan, och om vind och vågor möts kan svår sjö skapas, (”monster waves”). För att undvika detta höll vi oss därför, när vi äntligen kom iväg, på Madagaskarsidan. Dock blev vinden så svag att vågorna inte hade blivit något problem. I stället missade vi på denna sida det mesta av medströmmen. Hela resan på 1200 sjömil tog därför nästan 2 veckor. I gengäld var det denna gång inget som gick sönder.
I Richards Bay fick vi en plats på Zululand Yacht Club. Till en början såg det lite sjabbigt ut, men när man väl vant sig upptäckte man hur trevligt det var. Själva klubben med bar och restaurang är mycket bra, och sällskapslivet omfattande med ”happy hour” och grillkvällar. Förvånansvärt billigt också. Mat och dryck i affärerna är så billigt att man nästan känner sig som ett ”valutasvin”, vilket är en ovanlig upplevelse för oss svenskar numera. För ett par hundra kronor om dagen hyrde vi tillsammans med svenska vännerna Linnéa och Hasse i Felicia en bil och åkte upp till en ”Game Resort”, som det finns massor av här på norra delen av Sydafrikas västkust, Hluhluwe-Umfulozi, (uttala det den som kan). Det rör sig om jättelika avspärrade landområden, där alla de ursprungliga djuren kan leva fritt. Det rör sig alltså inte om något zoo där man matar djuren, utan de får söka sin mat själva. Vi såg framför allt noshörningar, giraffer, vildsvin, zebror och bufflar medan flodhästarna höll sig borta efter en långvarig och svår torka. Inte heller elefanterna eller lejonen ville visa sig. Vi övernattade i en riktig lyxvilla.
Sista veckan innan hemresan hyrde vi ånyo bil och for denna gång upp till St. Lucia där vi också övernattade på ett väldigt trevligt pang och gjorde utflykter. Nu fick vi se flodhästar i massor och också krokodiler. Vi besökte också en zuluby, och fick ströva omkring och se hur de bodde, samt fick ta del av deras kultur. Vi promenerade genom marknaden där man bl.a. sålde mat. Flugorna kring de blodiga köttstyckena gjorde hungern minimal. Vi besökte en medicinmans hydda och fick lära oss lite annorlunda sätt att behandla de sjuka. I byns lokala systembolag fick vi provsmaka deras hemgjorda vin. Marita fick också deltaga i en kvinnodans, och lära sig väva gräsmattor.
I morgon flyger vi nu hem för att fira jul och nyår med barn och barnbarn. 10/1 skall vi sedan vara tillbaka för att fortsätta vår resa mot Kapstaden.
Mayotte var en vacker och färgstark ö, med en enkel men trevlig yachtklubb. Allra största delen av befolkningen är färgad, men ingen sådan sågs på klubben. Tyvärr talade man nästan uteslutande franska, och eftersom vår franska är mycket begränsad fick vi inte så mycket kontakt med vare sig de vita eller de färgade. P.g.a. ihållande sydliga vindar blev vi kvar lite längre än planerat. Att gå mot vinden i Moçambiquekanalen mellan Madagaskar och Afrika, kan skapa stora problem. I kanalen råder nämligen en kraftig sydgående ström, särskilt på Afrikasidan, och om vind och vågor möts kan svår sjö skapas, (”monster waves”). För att undvika detta höll vi oss därför, när vi äntligen kom iväg, på Madagaskarsidan. Dock blev vinden så svag att vågorna inte hade blivit något problem. I stället missade vi på denna sida det mesta av medströmmen. Hela resan på 1200 sjömil tog därför nästan 2 veckor. I gengäld var det denna gång inget som gick sönder.
I Richards Bay fick vi en plats på Zululand Yacht Club. Till en början såg det lite sjabbigt ut, men när man väl vant sig upptäckte man hur trevligt det var. Själva klubben med bar och restaurang är mycket bra, och sällskapslivet omfattande med ”happy hour” och grillkvällar. Förvånansvärt billigt också. Mat och dryck i affärerna är så billigt att man nästan känner sig som ett ”valutasvin”, vilket är en ovanlig upplevelse för oss svenskar numera. För ett par hundra kronor om dagen hyrde vi tillsammans med svenska vännerna Linnéa och Hasse i Felicia en bil och åkte upp till en ”Game Resort”, som det finns massor av här på norra delen av Sydafrikas västkust, Hluhluwe-Umfulozi, (uttala det den som kan). Det rör sig om jättelika avspärrade landområden, där alla de ursprungliga djuren kan leva fritt. Det rör sig alltså inte om något zoo där man matar djuren, utan de får söka sin mat själva. Vi såg framför allt noshörningar, giraffer, vildsvin, zebror och bufflar medan flodhästarna höll sig borta efter en långvarig och svår torka. Inte heller elefanterna eller lejonen ville visa sig. Vi övernattade i en riktig lyxvilla.
Sista veckan innan hemresan hyrde vi ånyo bil och for denna gång upp till St. Lucia där vi också övernattade på ett väldigt trevligt pang och gjorde utflykter. Nu fick vi se flodhästar i massor och också krokodiler. Vi besökte också en zuluby, och fick ströva omkring och se hur de bodde, samt fick ta del av deras kultur. Vi promenerade genom marknaden där man bl.a. sålde mat. Flugorna kring de blodiga köttstyckena gjorde hungern minimal. Vi besökte en medicinmans hydda och fick lära oss lite annorlunda sätt att behandla de sjuka. I byns lokala systembolag fick vi provsmaka deras hemgjorda vin. Marita fick också deltaga i en kvinnodans, och lära sig väva gräsmattor.
I morgon flyger vi nu hem för att fira jul och nyår med barn och barnbarn. 10/1 skall vi sedan vara tillbaka för att fortsätta vår resa mot Kapstaden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)