Efter utklarering från Noumea gick vi åter ut till Ile Maitre för att nästa dag påbörja resan till Australien. Resan över tog nästan precis en vecka i ganska grov vind och sjö. Vi hade siktet inställt på en marina i Scarborough som vi hört mycket gott om och där vi gjort en preliminärbokning. Här hade man tidigare också kunnat klarera in i landet. När vi ett par dagar från målet mailade marinan fick vi dock reda på att man flyttat inklareringen en bra bit söderut. Det tog oss nästan en hel dag från kustangöringen till inklareringshamnen, East Coast marina. Tullen här var inte lika petig som på Nya Zeeland men en del förbjudna matvaror blev vi dock av med.
Påföljande dag kunde vi så gå till marinan i Scarborough. Här ville man ha betalt i förväg och vi försökte betala för första månaden. Det visade sig dock att inget av våra kort fungerade. Detta visade sig dock var rena lyckoträffen. Innan vi fått klarat upp kortproblemen hann vi upptäcka att Scarborough inte var något för oss. Den viktigaste orsaken var att marinan framför allt tycks utnyttjas av lokalbefolkningen. På marinan verkade man därför inte riktigt förstå ”yachtisars” behov, när man skall lägga upp båten för en längre tid och resa hem. Dessutom hade man en ganska snorkig attityd. Vi bestämde oss därför att flytta till Bundaberg Port marina som också hört mycket gott om.
Här kände vi oss genast välkomna på ett helt annat sätt. Man försöker ordna det trevligt för sina gäster, bl.a. annat bjuder varvet på gratis barbeque-lunch varje fredag. Det hela kunde dock ha slutat lite olyckligt. I Australien måste man ha ett ”crusing permit” för att förflytta sig mellan hamnarna. Vi hade missförstått instruktionerna vid inklareringen och nöjde oss med att ringa till tullen. Detta var inte så bra, ett tag såg det ut som vi skulle få böter, men det hela ordnade sig dock. Det gäller att hålla reda på de olika regler som gäller i olika länder och i Australien verkar det ovanligt krångligt för att var ett i-land.
Vi har nu arbetat flitigt med att förbereda båten för upptagning. Extra viktigt eftersom vi denna gång skall vara hemma så länge (nästan 8 mån). Lite tid har vi dock lagt på nöjen. Höjdpunkten var en bilresa 30 mil söderut till Australian Zoo som drivs av den där tokige killen på TV som brukar leka med krokodiler. Här fick vi se alla möjliga exotiska djur, bl.a. koalor och kängurur, gifta ormar ,tigrar och framför allt krokodiler. Mycket spännande när skötarna uppträdde med de 3 sistnämnda. Där finns också världens äldsta nu levande individ, en landsköldpadda vid namn Harriet. Hon är född 1830 på Galapagos, där Darwin fann henne och tog henne med till England. Här döptes hon till Harry efter sin skötare, innan man långt senare upptäckte att han var en hon. Numera bor hon här i Australien och verkar tycka det trevligt med människosällskap. Alla har ju hört talas om vita elefanter men här var de rödbruna, samma färg som jorden, vilket väl är orsaken.
Nu dröjer det ett bra tag till nästa resebrev kommer. Vi återkommer då vi kommer tillbaka till Australien i april 2006.
