Vädret i dessa trakter har under året varit ovanligt dåligt. Vi gjorde oss snabbt klara för avfärd från Whangarei men fick vänta i ytterligare ett par veckor innan vädret blev tjänligt. Färden gick i ett par dagsetapper upp till Opua för utklarering. Väl framme där försämrades vädret ytterligare. Lågtryck på lågtryck avlöste varandra, och omöjliggjorde avgång. Det gick trots det ingen större nöd på oss, vi fick monterat en massa grejor som länge legat och skräpat. Dessutom hade man en väldigt trevlig segelklubb med billig mat och öl. Här lämnade vi en av våra HYC-flaggor. Vi blev också hembjudna till en svenska, Ninni från Hindås, som flyttat till N.Z. för många år sedan och nu arbetar som lärare där.
Först efter drygt 3 veckor vågade vi ge oss av. Vi gick i bakkanten av ett stort lågtryck och hoppades att vi skulle hinna över innan nästa kom. Större delen av resan var ganska OK. På natten innan planerad angöring började det dock blåsa kraftigt (20-25 sekundmeter). För att inte komma fram för tidigt minskade vi segel allt mer. Tillslut seglade vi för bara riggen, men fortfarande alldeles för fort så vi praktiserade nu för första gången att ligga bi. Vi låste helt enkelt ratten midskepps och lät båten driva. Ganska obekväm natt. Tyvärr drev vi också så långt från målet att vi fick använda ytterligare ett dygn för att inte angöra påföljande natt. Vi försöker ju alltid att undvika angöring nattetid vilket visade sig denna gång vara klokt. Denna natt prövade vi att ha lite storsegel uppe och surrade ratten halvt åt lä, betydligt bättre. Acapella uppförde sig snällt och låg med fören lagom mot vinden. Avdriften blev nu också betydligt mindre, så nästa morgon var det bara att segla in i hamnen, Kuto Baie på Islas de Pine, tallarnas ö. Vi hade dock programmerat GPS-en fel, vilket vi nu kunde upptäcka med bara ögat. Hade vi försökt på natten hade vi mycket sannolikt gått på revet utanför. Hela resan tog med denna fördröjning 8 dygn.
Vi hörde senare på radion att flera båtar hade haft stora problem, ett par hade blivit av med masten, bl.a. en svensk kille med sin nyfunna Nya Zealänska flickvän ,som inte seglat förut. De blev upplockade av ett fartyg, förlorade båten (oförsäkrad) och är nu tillbaka på N.Z. Två båtar som hade sökt skydd innanför ett stort rev, Minerva reef, hade kastas upp på revet och totalförstörts. Alla personer klarade sig dock.. Eftersom vi gick en västligare kurs än alla de som skulle till Fiji, hade vi det lite ”lugnare”.
Den franska kolonin, Nya Caledonien har bara en inklareringshamn, Noumea. Denna hamn ligger en bit upp på västkusten men innan vi lämnade Opua hade vi hört ett rykte om att man först kunde gå till en ö utanför sydspetsen, Ile des Pins, vilket passade oss bra. Ett mycket fint ställe med en underbar sandstrand och fantastiska träd. Skönt att komma upp till värmen igen, sista tiden på N.Z. fick vi ha värmare igång varje natt. Vi kunde nu för första gången på snart ett år ta oss ett bad igen, även om vattentemperaturen, 25 grader, inte inbjuder till några längre simturer, bortskämda som vi blivit. Påföljande dag tog vi skeppspappren upp till gendarmeriet (där man inte pratade så många ord engelska). ”Inga problem” man bara tittade lite i pappren. När vi försökte fråga hur länge vi kunde vänta med inklarering i Noumea svarade polisen med att berätta hur många de var på stationen, och hur länge denne ”Parisare” skulle stanna här. När han förstod att vi behövde växla pengar, kontaktade han sin fru som körde oss till den lilla öns huvudort, en kyrka, ett par skolor och några hus, men också ett postkontor med bankomat.
Efter ett par dagar fortsatte vi norrut längs huvudön, Grand Terre. Här finns många fina ankringsplatser och även ställen där man får ligga gratis i bojar för att inte förstöra korallerna med sitt ankare. Efter en vecka hade vi nått Noumea där vi klarerade in på riktigt. Ingen sa ett ord om att vi varit i landet i drygt en vecka redan. Noumea är den första hamn där det här med inklarering fungerar riktigt smidigt. Först bjuder marinan på ett dygn vid bryggan helt gratis. Hamnkontoret sköter sedan alla papper och kontaktar myndigheterna som kommer ner till båten inom 2 timmar, om de har tid. Tillråga på allt får man slutligen en gratis drink i baren per person. Noumea är en liten trevlig stad där man kan köpa det mesta men priserna är höga, nästan så illa som i Sverige. De har också ett fint akvarium som vi besökte. Vi såg en massa vackra fiskar och koraller, även fluorescerande i ett mörkrum. Här finns ett speciellt snäckdjur, ”pärlbåt”. Efter några dagar i hamn kände vi dock behov att frisk luft och rent vatten. Efter bunkring av varor inför stundande midsommar gick vi ut till en liten ö utanför hamnen där vi också kunde förtöja i en gratisboj. Midsommarafton firades inledningsvis på vanligt sätt, d.v.s. S.O.S. klockan 13.00 lokal tid. I stället för svensk sill fick vi dock nöja oss med lokala fiskinläggningar. Gott, men inte riktigt äkta. Snaps hade vi dock i flera svenska varianter och sjunga kunde vi ju också. Våra tankar gick naturligtvis till er alla där hemma, även om ni vid denna tid troligen fortfarande snusade gott. På kvällen hade vi planerat att grilla jätteräkor på vår pulpitgrill men vädret försämrades av en frontpassage så det blev till att steka dem i stället. Riktigt läckert, med mycket vitlök och vitt vin därtill.
Vi har nu gått in till Noumea igen för att bunkra och klarera ut. Vi hoppas kunna komma iväg mot Brisbane om några dagar.
