Resan till Savusavu på Fiji tog 4 dygn. Det kunde ha gått snabbare om vi ginat och gått direkt genom ett område där det finns en massa rev, många av dem inte utmärkta på sjökorten och några nyligen upptäckta när någon gått på grund där. Vi valde alltså en längre men relativt säker väg. I och med detta hade vi nu lämnat Polynesien och kommit till Melanesien som betyder ”de svarta öarna”, syftande på befolkningens mörkare hud och mera negroida drag än polynesiernas. I själva verket är numera nästan hälften av befolkningen av indiskt ursprung, importerade när engelsmännen behövde arbetskraft och ansåg att infödingarna var för lata. Ett tag var indierna faktiskt i majoritet vilket avspeglades i ett val. Melanesierna gjorde dock en militärrevolution 1987 och införde en del hårda bestämmelser för indierna. Bl.a. får de inte äga mark utan får arrendera den av melanesierna som då kan leva på detta. I stället satsar indierna sina pengar på utbildning och affärer. Numera är de ursprungliga Fijianerna i majoritet igen sedan många indier valt att emigrera till andra länder. Skillnaden är dock tydlig i statslivet, nästan alla affärer drivs av indier eller européer som inte heller är sällsynta.
Savusavu var en relativt en civiliserad plats där man också hade en positiv inställning till seglare. Påföljande dag ombads vi åka till stadens sjukhus för att betala hälsoinspektören hans arvode i lokala pengar. Vi tog en skranglig buss och betalade 10 cent, motsvarande 45 öre. När vi talade om vår bakgrund från sjukhusvärden bjöds vi på en rundtur. Mycket primitivt men rent och ljust. Återfärden till stan blev det lite dyrare, vi tog en taxi som vi delade med några andra och fick då betala en Fifjidollar, eller 4,50.
I Savusavu tillbringade vi mycket tid ihop med andra båtar, mest skandinaver. Vi gick bl.a. en en-timmes matlagningskurs där vi lärde oss hur man enkelt öppnar en kokosnöt och gör en mycket god dessert på papaya och kokosmjölk. Vid ett restaurangbesök fick vi också tillfälle att smaka på Kava.
Kava utvinns ur roten till en pepparbuske som mals och läggs i vatten, där smörjan sedan pressas genom en duk. Resultatet blis en diskvatten-smakande grågrumlig dryck som allmänt dricks på grund av dess ”berusande” effekt. Den enda effekt vi märkte vid vår försiktiga provsmakning var en domnande känsla i läppar och tunga. Enligt mera erfarna kavadrickare uppnår man vid intag av större mängder dock en zoobiliknande effekt. Någon riktig berusning i västerländskt syfte lär det dock inte bli. Flitiga kavadrickare blir så slöa att de använder större delen av dagen till att sova för att sedan gå på nytt kavaparty på kvällen Så mycket mer hinner de alltså inte med, men ändå anses allmänt att kavadrickning är något helt ofarligt.
Kavadrickning är en cermoniell sed. Vid besök utanför de stora orterna förväntas resenärer överlämna en gåva i form av ett paket kavarot. Har man sedan tur kan man bli inbjuden till en kavaceremoni. På de platser vi besökte var detta dock inte aktuellt, vi hade börjat upptäcka att det ur vädersynpunkt snart var dags att lämna Fiji.
Från Savusavu seglade vi därför ner bland reven efter Vanua Levus södra kust och över till huvudön Viti Leva. Här ligger ett stort revområde som vi seglade igenom med hjärtat i halsgropen. Sjökorten vi hade var inte tillförlitliga och utprickningen inte riktigt att lita på. Gudskelov hade vi dock för några kronor gjort ett verkligt fynd i Savusavu, ett litet häfte som innehöll tillförlitliga waypoints för hela sträckan. Vi använder numera även elektroniska sjökort och eftersom dessa bygger på de inte exakta papperssjökorten såg det ibland ut som om den lilla båt som representerade vårt läge låg rakt över ett rev. Inte blev det lättare av att de blåste rejält så vi gjorde god fart.
Resan ner till Lauvuka gick dock utan problem. Här tvingades vi stanna till för att klarera in hos tullen. Så snart detta var gjort och vi hunnit bunkra fortsatte vi dock. Lauvuka är huvudhamn för sockerexport och träflis och en stor mängd klibigt sot lägger sig över allt och alla. Färden gick under samtidig stortvättning av båten ner till ett riktigt seglarparadis, Muscat Cove. Här ligger en stor semesteranläggning och seglare kan utnyttja anläggningens faciliteter såsom dusch och swimmingpool. Varje kväll ställer anläggningen upp med grillar och ved för barbeque och man medför sitt eget kött och köper som betalning sin dryck i baren. Efter ett par dagar där avslutade vi Fijivistelsen i Vuda Marina där vi kunde förbereda oss för den långa överfarten till Nya Zeeland och klarera ut.
