Ja, nu har vi varit hemma i 3 månader och i morgon är det dags att återvända till Trinidad för att sjösätta Acapella. Tyvärr har vi fått en del medicinska problem bland närmsta släkt och vänner varför Marita känner att hon inte kan lämna så som situationen nu är. Vi har därför bokat om hennes biljett till den 2/11, så under tiden får jag åter försöka klara mig själv. Annars har vi som vanligt haft en fin tid hemma. Två dagar efter hemkomsten satte sig vårt värdpar och vi i deras bil och for över dagen ner till Tyskland där vi kunde inhandla massor av billigt vin för att klara av alla sommarens begivelser. Midsommar firades enligt traditionen med våra seglarkompisar i HYC på Hyppeln. Vi hade fått låna goda vänners båt, så att alla barn och barnbarn också kunde vara med. Strax efteråt, den 28/6 födde guddottern Linda en liten flicka, så nu är man inte bara far- och morföräldrar, utan också gudmormor och gudmorfar.
I övrigt har vi hunnit hjälpa till att måla vårt värdpars hus, besöka släkt och vänner samt också få en underbar segelvecka längs Bohuskusten med goda vänner. Om vädret alltid var lika fint som under denna vecka, och om det inte var så trångt i hamnarna, skulle vi nog ha stannat kvar i Sverige. I Västindien kan man ibland få leta en stund efter en bra ankringsplats, men man behöver aldrig vara orolig att det skall var fullt. Skaldjursfesten på Koster var också en upplevelse liksom kräftskivan på Kössö. Eftersom vi inte kan vara utan våra Karibienvänner ordnade vi tillsammans med Ingemar och Ulla i Cocktail en Karibisk afton, där vi samlade ihop alla vi kunde få tag på, som vi lärt känna därnere. Tillsammans med Cocktail och andra goda vänner har vi så slutligen sett filmen ”Pirater i Karibien” där vi kunde känna igen kulisserna från Wallilabou. Trots den lite töntiga titeln var filmen faktiskt riktigt sevärd.
