Typiskt nog blev förflyttningen upp till Martinique en riktig smörseglats med lagom och öppen vind och sol. I viken vid St. Anne låg gamla bekanta, Bottin och Rosalinda och strax efter oss dök också Chiquitita och Sampo upp. Efter ett par dagar förflyttade vi oss in till Marin för storrengöring och allmän översyn. 20/12 hyrde vi en bil och storhandlade och på kvällen hämtade vi Lena som kom med flyg.
Dagen därpå återvände vi till St. Anne för att förbereda helgfirandet. Julafton firade vi tillsammans med de andra båtarna. Vi lastade våra dingar fulla med mat och dryck och dukade upp ett fantastiskt julbord vid ett bord på stranden. Mellan tuggor och klunkar badade vi och spelade boule. Vi andra har ju blivit ganska vana att fira helgerna på ett mindre traditionellt sätt, men för Lena var det synnerligen exotiskt. Under mellandagarna tog vi långpromenader. En kväll bjöd Sampo på en båttur med drinkar i solnedgången i deras stora jolle. Vi fick då se den berömda ”green flash” som i klart väder kan ses som en grön blixt just när den allra sista delen av solen försvinner under horisontlinjen. Den kan vara svår att se, men man säger att Rum-Punsch underlättar.
Av bara farten firade vi nyårsafton på liknande sätt som jul, med en massa goda rätter. Nyåret skålades in ombord på Chiquitita. Eftersom det härnere är ganska svårt att hålla sig vaken till midnatt, firade vi för säkerhets skull även det svenska nyåret som infaller kl. 19, lokal tid. Vi hade ringt hem innan och meddelat detta så att våra tankar skulle kunna mötas i rymden. Av rapporter hemifrån förstår vi att temperaturskillnaden mot hemma var mellan 50 och 60° i luften, till vår fördel. Skillnaden i vattentemperastur blir ju lite mindre eftersom isen i saltvatten bara lär hålla ett par grader under 0. Å andra sidan känner vi inga vinterbadare.
Den 3/1 hyrde vi en bil och for runt på ön. Vi fick titta på några typiska Västindienbyar, alla inte lika välordnade och rena som Marin och St. Anne. Vi for upp till foten av vulkanen Mont Pelée, men tyvärr var molnhöjden så låg att man bara såg några 10-tal meter upp. Dagen därpå lyfte vi ankar och gick, tillsammans med vännerna i Bottin, till Grande Anse d'Arlet, en idyllisk liten semesterort med kristallklart vatten och små mysiga restauranger. Här snorklade vi och Lena fick sitt lystmäte av att ligga på sandstranden. Själva fördrog vi att stanna kvar i båten under soltältet och ta ett bad då och då. Efter några dagar återvände vi till St. Anne för att förbereda Lenas hemresa och den 10/1 vinkade vi av en nu ordentligt brun dotter.
