Den 16/9 återvände jag (Eje) ensam till Olhâo för att förbereda sjösättning. Vi stod på en sandplan och allt var genomsmutsigt, men annars var allt väl med Acapella. Den 30/9 hämtade jag så Marita på flyget. Den resan hade gått mindre bra. Dels hade hon köpt en ny hopfällbar lastkärra som hade gått sönder under flygresan. Visserligen anmälde vi detta till flygbolaget (Sterling) och fick löfte om att vi kunde ordna upp detta nästa gång vi kom hem. Dagen efter att Marita återkommit hem gick Sterling dock i konkurs, så den ersättningen kan vi glömma. Det andra problemet med Maritas nerresa var att en burk grundfärg till drevet, vilken hon tagit med hemifrån, spruckit och förstört inte bara väskan utan massor av hennes kläder.
Några dagar efter Maritas ankomst sjösatte vi och gav oss iväg direkt. Vi satte kurs direkt mot Gibraltar sund men tvingades söka hamn dessförinnan p.g.a. hård motvind. När vi väl kommit igenom sundet gick vi först till Ceuta, en liten spansk koloni på Afrikas nordkust, tvärs över Gibraltar. Här hade vi hört att det skulle vara billigt och det var det, men hamnen var inte tillräckligt skyddad för att vi skulle våga lämna Acapella där i vattnet. Inte heller fanns det någon plats att ta upp båten på land. Vi gick därför efter några dagar tvärs över sundet till Gibraltar. Dagarna efteråt härjades vi av mycket hårt väder med byar upp till 30 m/sek. Trots att hamnen verkade ganska skyddad kastades vi av dyningarna hit och dit men till skillnad från många andra båtar klarade vi oss med lite bucklor på peket. Många låg förtöjda med aktern in mot betongbryggan och det var hemskt att se hur de slogs mot denna. Många som inte tagit ner eller ordentligt surrat sina segel fick också dessa sönderblåsta. En oljetanker ankrad utanför Gibraltarklippan kom på drift i stormen. Man fick inte igång maskineriet och då kapten vägrade bogsering drev man upp på klippan och spillde ut en massa olja. Besättningen kunde räddas med mycket problem och med stor fara för livräddarna. Hoppas hans beteende är straffbart.
När den värsta vinden lagt sig och vi vågade lämna båten tog vi en guidad tur med taxi upp på klippan där den stora attraktionen är de speciella aporna som lever på toppen. De var nästan totalt orädda och om man inte stängde bilrutorna hoppade de in i bilen och snodde åt sig vad de kunde. Högt upp på berget fanns också en intressant befästning insprängd av engelsmännen när de belägrades av fransmännen i slutet av sjuttonhundratalet. Vidare besökte vi en stor grotta med massor av fantastiska stalaktiter och stalagmiter.
I hamnen låg vi skyddade från oljan av en utlagd barriär och när denna så småningom öppnades gick vi så vidare till Aguadulce dit vi ringt och lovats plats. Stan består till stor del av stora hotellkomplex men är ändå väldigt trevlig med en massa små barer och restauranger i hamnen, om också många av dem nu är stängda under lågsäsong. Här har vi förberett för ny upptagning. Den 26/10 tog Marita flyget hem och jag passade då på att utföra en del lackningsarbete. Om ett par dagar skall Acapella åter upp på land och några dagar senare flyger även jag hem över vintern.
