Vi lämnade Jacaré den 22/4 och fortsatte norrut i svaga sydostliga vindar, men god medström mot Brasiliens nordostudde för att sedan gira åt nordväst. Fredagen 27/4 korsade vi ekvatorn och befann oss nu för första gången på drygt 3 år på norra halvklotet igen. Angöringen på Ile Royale var besvärlig, dels för att vi inte hade några bra sjökort över området och öns position var mycket ungefärlig, dels p.g.a. av ett ovanligt starkt och långvarigt squall med hårda vindar och kraftigt regn som begränsade sikten kraftigt. Under ett litet uppehåll i regnandet kunde vi dock sikta land och försiktigt leta oss in.
Ile Royale är en av tre öar i gruppen Ile Salute, varav den mest kända är Ile Diablo, Djävulsön. Öarna tillhör Franska Guyana och användes som fångkoloni ända t.o.m. andra världskriget I själva verket användes hela Franska Guyana som fängelse och ett tag var här sammanlagt över 100.000 fångar. Vi besökte ett mycket intressant museum som berättade om fångarnas liv. Efter detta vandrade vi runt ön. Turen blev lite extra spännande eftersom vi hade missförstått museiguidens stapplande engelska och fått uppfattningen att man fortfarande hade en massa fångar här. Vi mötte en del folk som arbetade på olika anläggningar och tyckte att det verkade vara ett ganska behagligt och fritt liv fångarna fick leva här, tills vi av en engelsktalande guide fick reda på att sista fången lämnat ön runt 1950. Av bilderna att döma torde i själva verket livet varit oerhört grymt här och massor av folk dog i olika sjukdomar. När en fånge dött kastades hans lik i havet, vilket hade två syften. Dels behövde man inte gräva någon grav för honom och dels lockade detta till sig massor av hajar vilket gjorde rymning nästan helt omöjlig. Vad man vet var det bara en enda fånge som lyckades fly, han hade p.g.a. gott uppförande blivit betrodd som fångvakt, varvid han passade på att bygga om sin vaktkur till en båt och drev med strömmen åt nordväst för att slutligen hamna på Trinidad i Caribien. Där blev han väl omhändertagen. Hela ön Royale var full av Gotties, små söta bruna pälsdjur, som skuttade omkring och åt nerfallna kokosnötter, vilka låg överallt. De var av kaninsläkte men påminde mer om en stor hamster med långa bakben. Den mera berömda Djävulsön var stängd för turister och omöjlig att besöka på egen hand p.g.a. strömmarna runt ön. Hajarna skall dock till stor del ha försvunnit nu när de inte längre matas med döda fångar. Därför vågade vi nu för första gången sen St. Helena åter bada i havet.
Efter en kort tid beslöt vi oss för att fortsätta upp till Trinidad som angjordes 3 ½ år efter det att vi lämnade ön. Vår därmed fullbordade jorden-runt-segling firades med en flaska champagne.
På Trinidad har vi nu påbörjat en mängd nödvändiga reparationer fr.a. på riggen. ACAPELLA har skött sig med den äran men behöver nu en renovering, långa seglingar sliter hårt på utrustningen.
Om ett par dagar lyfter vi upp henne och efter ytterligare en vecka flyger vi hem över sommaren/hösten.
